Idag för tre år sedan hittade min syster vår pappa död i sin säng. Åren som följt efter detta har varit tuffa, både känslomässigt och ekonomiskt. Men jag har lärt mig mycket om mig själv. Innan var jag deprimerad, och det var ganska allvarligt, men nu fick jag själv känna på hur det var att förlora någon nära. Jag brydde mig tidigare aldrig om vad som skulle hända med dom som blev kvar om jag skulle välja att göra något drastiskt. Jag intalade mig själv att jag inte brydde mig, att det var mitt beslut och mitt liv. Men det är det inte. Vare sig du valt det eller ej så är ditt liv aldrig helt ditt eget. Du har gett en liten bit av det till din familj, dina vänner och dom du beslutat dig för att umgås med. Dina föräldrar äger redan sin bit från födseln. Dock måste alla värna om den del av ditt liv de fått.
Nu är jag inte längre djupt där nere och jag har lärt mig att människan klarar en hel del. För tre år sedan trodde jag inte att jag skulle överleva en närståendes död, jag trodde att jag skulle sluta fungera och att jag helt enkelt skulle sluta existera. Men människor är tuffa varelser. Visst försvann en bit av mig, jag kommer aldrig bli den jag var en gång. Jag tror att för varje människa som försvinner ur ens liv försvinner en liten bit av den du en gång var. Men du dör inte. Kanske hade jag rätt i att man slutar existera efter ett tag, om tillräckligt många du älskar försvinner. Visst är jag rädd för att hamna i samma situation igen, att en familjemedlem eller en nära vän dör, men jag kan inte sluta leva, sluta finna nya vänner för det. Saknaden efter personen kommer alltid finnas kvar men jag har hört att sorgen kommer att försvinna. Jag har hört, för jag är inte där än. Jag sörjer fortfarande efter tre år.
Men jag lever. Och jag tänker fortsätta med det. Jag vet att det finns så många fler där ute i världen som har det värre. Men jag tänker tala om for alla jag älskar att jag älskar dom. För det gör jag. Jag kommer inte dö om nån annan gör det av olycka eller eget val. Men den biten av mitt liv jag gett bort kommer kommer att försvinna med er, så på ett sätt kommer jag alltid vara med er. Jag önskar er all lycka och jag finns här för er.
Det här inlägget har tagit nästan hela dagen att skriva. Men jag behövde det.
Älskar er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar